Göran Falke och Mats Jardin visade ett tjugotal intresserade medlemmar hur man på ett enkelt sätt riggar en Marieholm 20. Mats har skrivit en instruktion som ni hittar på FORUM under Medlemsinformation.
Det blev en fantastiskt vacker vårkväll som avslutades med korvgrilling och kaffe med dopp.
Årets Eskadersegling var lika trevlig som alltid. Att mötas och ha gemensamt intresse av havet, segling, motorer och Marieholmare är inte fy skam. Ett utförligt reportage finns skrivet av vår kassör Janne är publicerat i Marieholm 20:an. Här kommer det reportaget med flera bilder flera bilder… …. . Fantastiskt att man nådde Väderöarna.
Med sjösättning på lördagen för att på söndagen avgå mot Mollösund, önskade jag att allt skulle fungera. Hela vintern hade jag ägnat åt att renovera och montera en inombordsmotor i min S-20 (återkommer mer om detta i ett senare reportage) .Vid sjösättningen sprutade det vattenur propellerhylsröret, slangklämman runt ”black jacken” tätade inte helt. Som tur hade lastbilen som sjösatte båten inte hunnit åka iväg utan med ett mindre lyft kunde jag med eltejp tejpa et t trettiotal varv runt gummihylsan för att få slangklämman att täta.
Söndag: Mötte upp Gunnar Agfors vid Tjörnbron en timmas motorgångfrån Djupvik på Tjörn. Gunnar och jag gick vidare under skåpesundsbron och ut genom Stigfjorden, motorn spann som en katt och efter tre timmar var vi framme i Mollösund efter ca 20 sjömil. Väl i hamn där redan Stig, Kent och Gunnar anlänt fick min propellerhylsa en ny andra slangklämma och efter att de flesta senare anlänt söderifrån, de som hade längst gångtid var Mats och Göran som hade 40 sjömil att gå från Kullavik, anrättades det middag i båtarna. Kvällen ägnades åt Willys utombordare som inte fungerade på drivningen. Troligen hade växellådan skurit. Willy mönstrade på hos Stig. Willys båt fick ligga i Mollösund hans hustru fick hämta motorn för reparation för att senare möta upp med reparerad motor till hemfärden.
Måndag: Skepparsamling och genomgång av veckans rutter och förväntade väder, vi hade ju som mål att komma ut till Väderöarna efter detta
fick vi en trevlig och informativ historieföreläsning om Bohusläns olika befolkningshistoriska perioder av Steves gast Kent. Vi samlades senare kl. 10:30 på redden utanför Mollösund för gemensam avgång mot Hunnebostrand. Med god segelvind och med lunchhamn på Bohus
Malmön vid tvåtiden var vi framme vid Hunnebostrand via Sotenkanalen 18:30 en total seglats på 30 sjömil. Vid bryggan mötte Inge och Ingela från Fjällbacka upp i sin S-20. Efter gemensamma middagar i båtarna blev kvällen ett eskadermästerskap i att flyga med pappersflygplan, vinnare blev Mats.
Tisdag: efter skepparträff blev det tid för bunkring av diesel och inköp av sill inför onsdagens kommande sillkväll. Vi avseglade från
Hunnebostrand kl. 11:00 mot Väderöarna för natthamn på Storön. Efter en god seglats både för segel och motor anlände vi till Storön
vid 16-tiden en tur på ca 15 sjömil. Flera hade passat på att dörja makrill under gång. Efter middagen där Steve bjöd på nyfångad stekt makrill som förrätt till alla besättningarfick vi på kvällen en otrolig fin guidad tur av lotsutkiken samt historia, livsöden och skrönor om den tidigare befolkningen på Väderöarna av Andreas Fransén från föreningen Väderöarnas lotsutkik.
Onsdag: Dagen började med gråväder och dålig vind. Efter skepparmöte kl. 10.00 beslutades det om att avvakta dagens stora händelse, Västkust Mästerskapet för Marieholm 20. Till slut bättrade sig vädret och start för tävlingen bestämdes till kl.12.00 Efter tävlingen seglade Gunnar Grimbyoch jag tillsammans hemåt då ingen av oss hade möjlighet att delta längre än till och med torsdag. Efter en av de snabbaste seglatserna jag har gjort med min S-20, det blåste hård vind och med fulla segel och med fart över 6 kn vid slör mellanlandade vi i Smögen för övernattning.
På torsdagen gick vi vidare mot Mollösund där vi stannade för middag därefter skildes våra vägar åt då Gunnar gick mot Kovikshamn och
jag mot Djupvik.
( B j ö r n skriver om kappseglingen se /länk/
Här fortsätter reportaget med delar av Göran Falkes loggbok:
Efter kappsegling hissades Eskaderns flagga under nationsflaggan till allas trevnad inför den stundade sillkvällen. 18 deltagare åt och njöt av sill med tillbehör under fri himmel ute på Storön. Torsdag: Avfärd 10:40 från Storön mot Hamburgsund vinden har ökat och med god vind styr vi mot Fjällbacka, några tar vägen förbi Gluppöbassängen forsätter sedan mot Hamburgsund som blir vår natthamn.
Fredag: avfärd 10.40 mot Kungshamn vinden har friskat i betydlig det blåser upp till 15m/s i byarna vi tar oss in i Kungshamn där Mats stannar för att möta upp sin fru för att senare segla norröver med Strömstad som mål. Vi övriga fortsätter till Bohus Malmön somvi når sent på eftermiddagen efter en pizzakväll återstår bastubad i öns föreningsägda badhus.
Lördag: avfärd mot Mossholmen via Mollösund god vind. Väl i hamn på Mollösund möter Willys fru upp med reparerad utombordsmotor. Vi går söderöver några av oss den inre leden passerar genom Jungfruhålet för att angöra Mossholmen över natten.
Söndag: vi seglar alla åt olika håll beroende på hemmahamn. Jag går förbi Marstrand några kan inte hålla sig borta från Bergs konditori. Min (Görans) topplockspackning går sönder så det blir till att segla hem i två knop till Kullavik som jag når fram på kvällen.
Årets Eskadersegling är över, lika trevlig som alltid. Att mötas och ha gemensamt intresse av havet, segling, motorer och Marieholmare är inte fy skam.
Janne Fredriksson
med stöd av Göran Falkes loggbok.
Att byta badstege eller kanske man skall säga räddningsstege? – För det är viktigt att kunna ta sig upp i båten om man själv eller någon i besättningen har ramlat i. De flesta av våra båtar har en stege, men många är små och man blir inte precis smidigare med åren.
Man kan specialbeställa en stege men det finns en på marknaden som heter BUTT 75 och den monterade jag förra våren:
På den tidigare modellen gick det att flytta stödbenen. Claes t.ex. flyttade ena stödbenet annars hade skruvarna gått in vid ”bordläggningen”. Men på nya BUTT stegen är stödet fastsvetsat. Så här löste jag det::
Jag flyttade stegen närmare rodret, samtidigt höjde jag upp den med hjälp av två klossar. Klossarna är gjorda av flera lager marinplywood som limmats ihop och fasats av. Det är viktigt att man testar så att rodret går fritt.
Jag är nöjd resultatet, men skulle jag göra om det så skulle jag ha höjt upp den lite till; för den sätter sig lite på häcken när man går för motor och då går stegen ner i vattnet och bromsar.
Tänk på att Du skall kunna fälla ner stegen om man själv ligger i vattnet. Jag har löst det med att bara ha det ena plastlåset på och så har jag en tunn tamp från ett av de fasta stegen som hänger i en båge upp till de översta uppfällda steget, så att nederdelen av bågen hänger i ca 2 dm över vattenytan . Flera exempel på stegar finns längre ner på denna sidan: https://marieholm20.com/?p=1161
Klicka på länk så kan Du läsa den intressanta artikeln i Praktiskt Båtägande om Marieholm 20 och föreningen!
http://www.livetombord.se/praktisktbatagande/artiklar/artiklar/20100329/det-enkla-batlivet
Tisdagen 4 februari var en gråkall kväll i Göteborg kom 31 medlemmar för att lyssna till vår gästföreläsare Alf Häggkvist. Alf har deltagit i ett antal seglingar på varmare breddgrader och funnit att telefonen är enklare och ljusstarkare än en GPS-plotter, vilken ofta sitter fast monterad en bit från rorsman. Dessutom kan man få fin synskärpa, då man kan hålla den i handen och sedan lägga undan den i något fack eller ficka, då man inte behöver den. De program (appar), som visades under kvällen, var somliga gratis andra kostade några hundralappar och de var alla enkla att ladda ner till telefonen.
Hur mycket vatten en smart-phone tål och skärmstorlek diskuterades.
Innan vi gick hem enades vi om att de gamla sjökorten var ett måste i båten men att telefonen var ett bra komplement och hjälpmedel under resan.
Och hem gick vi i vinternatten med erfarenheter och kunskaper från såväl Alf som medlemmarna och med nyvunnen kunskap om teknikens underverk.
Alf Häggkvist, Värnamo visade hur man gör och vads som krävs. Våra teknikintresserad medlemmar lyssnade uppmärksamt.
Ett tjugotal medlemmar hade anmält sig till kursen. Kursen startade med kaffe och fralla och bildspel från årets vårsegling, där flera av deltagarna också kände igen sig på bilderna. Jörgen startade kursen med uppfräschning av våra kunskaper kring internationella sjökortsregler, fyr och utprickningssystem. Kursen fortsatte raskt in på frågor om papperssjökortens alla delar och särtryck, på papper och plast för att avsluta med med papperssjökort i ”padda” d.v.s. digitala sjökort i ipad och läsplatta. Deltagarna fick möjlighet att beräkna kurser med bestick något som de flesta tidigare hade gjort men för många var det väldigt länge sedan. Jörgen beskrev ett antal data program att planera och navigera i. Google Earth är bra för planering är bra för planering. För appar att navigera efter se:
Efter lunch med den sagolikt goda fisksoppan ägnades eftermiddagen åt sjösäkerhet och kommunikationssystem till sjöss.
Margareta och jag var på Mallorca -04. Vi hyrde bil och kuskade runt på i stort sett hela ön. En av dagarna körde vi västerut, passerade Las Palmas och kom så småningom till Andraxt, där det var en stor marknad (typ Rabbalshede).
Efter detta åkte vi söderut för att titta på en hamnstad som heter Port Andraxt. Det visade det sig att det var ett eldorado för en båtälskare. Den ena båten större än den andra låg tätt intill varandra både på land och vid bryggorna. Plötslig fick jag syn på ett gult skrov inklämt mellan båtar i miljonklassen. Formen verkade bekant. Vi tog oss närmare och döm om vår förvåning när vi såg att det var en liten MS-20 som låg där och närmast liknade en jolle.
Vänliga hälsningar Ingemar
Her kommer to bilder som en kuriositet. Jeg og familien var i New Zealand ved årskiftet 05-06 (min sønn er der) og leide en seilbåt nord øst på NZ. Området heter Bay of Islands. Desverre ingen Mariholm der, men noen som var nesten like. Sender et bilde som viser eskader tygmerket sammen med navnet på båten og et lite bilde av selve båten så du ikke ikke tror vi har manipulert det. Alt er mulig nå for tiden. Kvaliteten er ikke så god, men som du ser har Eskader Merket vært helt til NZ
Hjertelig hilsen fra Kjell A. i Bergen, Norge.
Medlem #58, Ulf T har gjort en båt-kulturell insats. Han har sökt upp Olle Enderleins egen MS-20. Idag ägd OE:s barnbarn,
vilken blir båtens fjärde ägare. Han har för avsikt att rekonditionera Caramellen och kanske kommer vi att få se fler bilder. Bilderna visar hur Caramellen ser ut idag 2009, 38 år senare.
En hel del intressanta lösningar och modifieringar kan vi se på bilderna, säkert flera av OE:s hand.
Bilderna talar visserligen för sig själva men värt att nämna är ändå: Fören modifierad genom att man lagt på material, förliga
luckan har ett runt plexiglasfönster, annorlunda mastfot (troligen till en trämast), den mittmonterade pulpiten som utgör grabbräcke,
piedestalen i sittbrunnen som OE ritade in på de tidiga ritningarna, skotskenan med vagn akterut, ingen motorlucka ifrån sittbrunnen, en
stuvlucka direkt ned i stickojen, el-panelen, det inskjutbara pentryt, batteriet placerat direkt akter om motorummet, bränsletanken
akter om batteriet, motorn är en MD1B, ingen garnering i rufftaket, mm.
Båten är som många jämnåriga i behov av en rekonditionering. Dessutom får man intrycket att den inte är helt färdigbyggd.
Troligen är detta en av de tidigast tillverkade båtarna då motorluckan saknas och luckan ned i stickkojen finns.
Inredet samt en del annat lär ha byggts på Hallbeg-Rassy båtvarv, Orust. Vi tackar Ulf och hans hustru Gunilla för deras entusiastiska arbete.
På kvällen samlades 35 medlemmar från Marieholm 20 Eskadern i Katrinelundsgymnasiet i Göteborg för att lyssna till föredrag under temat fyrar.
Svenska FyrsällskapetMarie Tilosius, vars svärfar var uppvuxen på Gäveskär i Göteborgs inlopp, berättade om Svenska fyrsällskapet, definierade vad en fyr är och gav en exposé över fyrars historia. Marie gjorde en mer detaljerad genomgång av Gäveskär som tändes 1866. Fyren bestod av två rum och kök samt uthus. På 1940-talet tillkom ett skyddsrum. Fyren drevs först av rovolja och senare med fotogen. 1955avbemannades fyren. Marie gav en initierad skildring av det mödosamma livet för en fyrvaktarfamilj.
Göran Falke berättade om fyrbygget på Revengegrundet, där Göran medverkat. Revengegrundet ligger på ostkusten nära Sandhamn vid sydöstra infarten till Stockholm. Fyren tändes 1961. En brittisk fregatt med namnet REVENGE gick på här 1862 och därmed fickk grundet sitt namn.
Bygger man fyrar på öppet vatten är det lämpligt att börja på land. Man gjorde två byggnader: en kassun (10,6 m bred, 2 m hög, vikt 65 ton) och ett fyrtorn (2,6 m bred, 16, 2 m hög, vikt 70 ton). Teleskopmetoden förenklar arbetet till sjöss.
Steve Dempe gick igenom och exemplifierade några fyrkaraktärer : Longflash, Flash, Quick, Very Quick, ISO och LFL.
Den sistnämnda fyrkaraktären gäller en kustangöringsfyr. Fyrkaraktärerna kan man se på Maringuiden under Fyrkaraktärer: