Trots varierade väderleksrapporter och växlande vindar på Sveriges västra kust, så kom vi iväg från våra olika hemmahamnar som Tjörn, Torslanda, Fiskebäck, Björla och Kullavik. Seglingen startade med gemensam träff på Styrsö på måndagskvällen för att på tisdagen segla och besöka Tistlarna- via Vingas västra angöring och avslutningsvis nå Hyppeln. Seglingen samlade 9 båtar.
Vilket ankare har du? Vad har ni för ankartyp? Kätting-längd-grovlek? Lina-längd-typ? Draggar ni ofta? Ett allmänt omdöme om ert ankare och om ni överväger att byta?
Claes har ett nytt ankare, Rocna, från Watski- 4 kg och ca 50 cm långt. Till detta ha han också 2 m kätting om 8 mm. Erfarenheter från 2016 är att ankaret biter utmärkt.
Janne har två stycken; en galvad breeze på 5 kg med 2 m 10mm kätting samt en galvad fyrarmad dragg på 8kg med 5m 10mm kätting. Över breezens kätting har jag trätt på en 28″ cykelslang som skydd för att inte kättingen ska skava på däcket. Till breezen har han 35m ankorlina i rulle på akterpulpit till draggen 35 m 14mm polyesterlina. Använder uteslutande breezen, känns mera säker. Breezen draggar aldrig men upplever att draggen draggar ofta.
Agneta har ett galvat breeze ankare på 10 kg med 1.5 m kätting med 30m tamp.
En hemmagjord blyplätt på 9kg med 30 m tamp.
En vanlig dragg på 5 kg med 55m tamp
Stora dundret som vi kallar ankaret, har alltid hållit. Blyplätten funkar bra framförallt på dybotten med mycket sjögräs, men när vinden har vänt så har det hänt att den släppt. Draggen har jag aldrig använt utan den är ett minne från förre ägaren som fiskade i de djupa vattnen utanför Gullmarsfjorden.
Stig har en fyrtaggad dragg 7,5 kg med ca 4 cm länk på 2 m eller nå’t. Till det 15-20 m vanlig polyestertamp 15 mm eller nå’t.
Kan inte minnas när jag draggat sist. Vi hade samma typ av dragg till vår lotsbåt 10 ton av trä men draggen var då tio kg. Enstaka draggningar längs bohuskusten. Slutsats bättre än vad konkurrenterna och de som vet bäst säger.
Men Stig har i alla fall att köpa ett Rocna ankare, samma som Claes har.
Björn har en Bruce-kopia med två ihopknopade linor, cirka 55 meter. Enda allvarliga problemet har varit att är det lååångt sjögräs gräver draggen inte ner sig utan ligger och glider ovanpå gräset utan att få ordentligt fäste.
(Breeze är en Bruce-kopia)
Lite Länkar om ankring:
http://www.petersmith.net.nz/boat-anchors/new-gen-boat-anchors-explained.php
http://www.petersmith.net. nz/boat-anchors/old-generation-anchors.php
http://www.sailboat-cruising.com/sailboat-anchor.html
https://youtu.be/CfstdnOwq_s
Sevärd, även om vi oftare ankrar i lerbotten.
http://www.petersmith.net.nz/boat-anchors/independent-performance-testing.php
https://youtu.be/J7pFCtn3Blw
(ryssar som testar ROCNA, underbart!!)
Ny durk i Pampita håller på att bli klar. Nu fattas bara den lilla biten till babord där skrovet lutar uppåt.
2008 bestämde jag mig (Janne Fredriksson) för att renslipa och epoxymåla allt under vattenlinjen. När jag tittade nära på mitt ena fribord hade det sprickbildningar, troligen från en tryckskada som förra ägaren råkat ut för. Skadan såg ut som ett spindelnät fullt med svarta streck där fukt och smuts trängt in där gelcoaten hade spruckit. Ett tips jag fick var att med en Dremel slipa ned sprickorna i gelcoaten till yttersta laminatskicket. Slipa invid och göra rent för att sedan spackla med glasfiberspackel. Spacklet köpte jag via Watski från BHP-plast som tillverkade det utifrån färgkoden som båtskrovet hade från Jotun. I mitt fall orange 301. Jag försökte först att lägga tape på respektive sidor om slipspåret men kom fram till att det var enklare att slipa runt hela skadeytan, spackla och efter härdning slipa hela delen av fribordet som jag hade lagat. Jag använde samma metod som Praktiskt Båtägande rekommenderar i sin lilla film att laga skador på fribord. För att efter lagningen få upp glansen våtslipade jag skrovsidan med slippapper från 400 till 1600 för att avsluta med polering med Autosol.
Båten med renslipad botten.
Uppslipad fribord 2008 Fribord Hösten 2015 (med vattendroppar)
Lagningen blev perfekt men färgnyansen var svår att efterlikna varför jag senare målade hela fribordsidan med samma kulör i 2-komponet gelcoatfärg som färgspacklet. Trots detta kan man dock skönja lagningarna då orange färg oftast har extrem dålig täckförmåga. Några sprickor har dock inte återkommit.
Det är bara att konstatera att vi har en flexibel båttyp och är man kreativ så finns inga begränsningar. Så
här berättar Janne:
Det blir inte alltid som man tänkt sig En riktigt fin sommardag, fredagen den 1 augusti 2008, skulle min fru och jag segla från Kullavik till Krokholmen för att delta i ett seglarläger. Vi hade provianterat och stuvat under dagen. På eftermiddagen var vi klara och lämnade hamnen i solsken och mycket svag vind. Vi gick för motor och räknande med att gå så hela vägen, cirka 28 sjömil. Efter drygt en timme hörde jag ett konstigt ljud och jag lokaliserade det till motorn. När jag öppnade och tittade efter såg jag att det var ventilkåpan som lossnat.
Jag lyfte på kåpan och förstod att det var den lite ovanliga ”bulten” som höll fast locket som gått av. Inuti var allt svart av tjock olja. Jag stängde av motorn, hissade segel och satt kurs tillbaka mot Kullavik. Samtidigt ringde jag upp till seglarlägret på Krokholmen och meddelade att vi inte kunde komma. Jag fick uppmaningen att ringa Sjöräddningen, där jag är medlem, men det ville jag inte. Vi hade ju med oss både mat och fika. Vi seglade hem till Kullavik i den ytterst svaga vinden. Det tog lite mer än tre och en halv timme. När vi var strax utanför hamnen kom en motorbåt och frågade om de skulle dra oss in hamn. Även om det egentligen inte behövdes svarade vi, Ja tack.
På måndagen åkte jag till Volvo Penta som hänvisade mig till MITAB. Där visade jag upp den trasiga bulten och de sade att det var en beställningsvara och att det skulle ta cirka fem dagar tills den fanns på plats. Efter en vecka åkte jag tillbaka och frågade efter min bultskruv, men jag fick meddelandet att Volvo inte tillverkade den längre.
Besviken åkte jag hem och under de kommande dagarna åkte jag runt till ett par mekaniska verkstäder, smeder med mera och undrade om de kunde tillverka en åt mig. Jo, det kunde de, men kostnaden skulle bli alltför stor. Jag började bli förtvivlad och ringde till sist hem till min fru och bad henne gå ner till Kullaviks Båtvarv
som ligger granne med oss för att fråga om råd. Efter tio minuter ringde hon tillbaka och undrade varför jag hållit på så många dagar med ett så enkelt problem. Hon stod nu med en, visserligen begagnad men fullt funktionsduglig, bult i sin hand. Varvsägarna Ola och Dan hade en likadan motor ståendes i verkstaden och min fru hade fått en hel bult av dem. Nu har det ju fungerat ett par år med den ”nya” begagnade delen och jag hoppas att den håller ett par år till.
Ingemar och Britt-Marie Nordlund
MS 20 #190
Tretton båtar visade upp sig på Bohus Malmön.
Imponerande med så många marieholmare. Visar också att det går bra att bo i båten flera nätter.
På temamötet berättade Lars Pamp och Agneta Dalväg om sina fönster byten. De hade beställt fönster från Göran Helmer i Strömstad men även även Ö-Metall på Hönö kan ordna fönster. Prisidé från Ö-metall Båtmässan 2014 ca 2500:- per ruta, men kontakta Ö-Metall för aktuellt pris och leveranstid.
