När alla kommit traskade vi ut på bryggorna för att göra studiebesök ombord på välskötta båtar. Görans gröna AC-20 var välskött och fin, en hel del praktisk extrautrustning fanns monterad.
Nerdragna fall, rullfock och peke.
Sedan bar det ner i Hasses fina MS-20, mycket att titta på även här. Lazy Jacks, peke mm.
På bryggorna fanns även många andra M-20 att titta på. Ägarna är utsatta för idoga värvningsförsök.
När vi studerat båtarna kördes vi med taxibåt till lokala båtklubbens klubbstuga. Räkor, smör, bröd och pilsner dukades fram och sedan diskuterades allt från grundstötningar till propellrar.
Aptiten var det inget fel på, snart var räkorna slut.
En kulen oktoberkväll samlades vi i Henån på Proctor Mast & Rigg där Nisse med fru tog emot oss på ett vänligt och proffsigt sätt. Vår ordförande hälsade oss alla välkomna och sedan tog Nisse över.
Master och rigg är en hel vetenskap, Nisse gjorde sitt bästa för att reda ut begreppen. Vi fick en ordentlig instruktion i skötsel av mast och rigg.
Några saker som vi fick lära oss var: På en talurit-pressning som är riktigt utförd ska retur-vajern sticka upp lika många mm som vajerns diameter. Livslängd på stående riggen beräknas till 10-15 år. Rostfria ögle-ändstycken är att föredra framför talurit-pressningar. Fock- och storfall av vajer/lina kan med fördel bytas till enbart lina av Dyneema-typ, 6mm:s räcker. Mellan mastens aluminium och rostfria beslag läggs zinkkromat-pasta som motverkar korrosion. Var man får borra i masten för att den inte ska försvagas för mycket mm.
I halvtid bjöds på ostfrallor med gott kaffe, sedan körde Nisse på ett tag till. Han gick bl a igenom olika typer av linor till skot och fall. Alternativ till dirk / kick. Läs mer i M-20:an nr 7.
Ett av vinterns snöoväder inträffade den 27 februari i år. Västkusten drabbades av snöandet denna dag vilket medförde att framkomligheten på vägarna var dålig. Detta var säkerligen orsaken till att endast 7 medlemmar deltog i det intressanta mötet. Vi vet att fler planerade komma.
Ulf Svensson från Hempel beskrev initierat för oss hur vi skall använda båtfärger och speciellt det egna företagets produkter. Han började med bottenfärger. Hans klara rekommendation är att lägga på två lager färg per säsong för att få ett tillräckligt tjockt lager för att hålla hela sommaren ut. Antingen på en gång före sjösättningen eller det andra lagret i augusti. För att få ett bra resultat ansåg Ulf att vi skall använda en superglatt rulle vid appliceringen. Att skydda propellern mot beväxning finns för tillfället inget fullgott medel. Det gäller att polera den då och då under säsongen.
Därefter talade Ulf om rengöring av skrovet ovan vattenlinjen. Vi bör börja med en Gelcoat Cleaner som tvättas rent med mjuk skurborste och vatten. Om inte detta räcker för att få rent så kan rubbing tas till. När ytan är ren lägger man på ett flytande vax i riklig mängd.
Slutligen beskrev Ulf hur man lagar skador. Efter att ha slipat av det skadade stället med grovt sandpapper läggs ett gelcoatspackel på i rätt färg. Så trycker man en mylarfilm över lagningen och låter det härda. För att få en fin yta vid ommålning av gelcoaten fordras mycket underarbete som slipning och spackling. Därefter sprutmalas med en polyuretantäckfärg. Alternativ till till sprutlackeringen är att själv rulla på färgen och ha en god vän som ligger en halv meter efter bättrar med en pensel.
Vi fick väldigt mycket nyttig information och svar på alla våra frågor. För att inte hålla på för länge fick ordförande Steve sätta streck när klockan närmade sig nio. Stort tack Hempel och Ulf Svensson! I detta utskick bifogas Hempels produktguide.
Provkörning. Hur man kontrollerar om den fungerar.
Teknikmöte hos Akita oktober 2000
Vem kan dynastarten? Jo, denne man är mycket kunnig! Var man hittar honom. Kolla på Akita, där brukar han finnas.
Provkörning. Hur man kontrollerar om den fungerar.
En dynastart är en kombinerad startmotor och generator som styrs av en kombination av startrelä och laddningsregulator. Den genererar likspänning och är ganska så känslig för hur mycket effekt man tar ut ur den.
En rekommendation är att ha ett 60 Ah batteri inkopplat, inte med högre kapacitet för då överbelastar man generatorn och den bränner. Man bör av samma anledning inte ha två batterier inkopplade samtidigt..
Behöver du mycket ström så kan man montera in en växelströmsgenerator på motorn men den bör ha en brytare så att den inte börjar ladda förrän motorn har startat, annars så överlastar man dynastarten och motorn startar inte.
Erfarenheter
Ett vanligt fel är utslitna kolborstar, ganska enkla att byta. De är fyra till antalet och generatorn måste demonteras för att komma åt de undre. Var försiktig med anslutningarna vid demonteringen och montereringen så att de snurrar med när man lossar kabeln.
Ett annat vanligt fel är i relät, där finns en säkringstråd inlödd och denna går av ibland och måste bytas, man kan löda ut två kablar och sätta dit en hängsäkring så fungerar det.
Ett tredje vanligt fel är att dynastarten blir överhettad och gett upp, detta är tyvärr slutet för den. Men hav förtröstan. Akita har nya! Italienska med relä till mycket lägre pris än Bosch orginal.
Dynastarten är inte förtjust i saltvattnen eller fukt i saltvatten eller fukt i allmänhet. Detta drabbar öppna motorbåtar mest. Dynastarten rostar och lagren oxiderar ihop. Om du mot förmodan skulle få saltvatten på dynastarten , låt Akita renovera den åt dig.
Marieholm 20 eskadern tackar Akita för att vi fick komma och hälsa på.
Onsdagen den 8 juni samlades vi i Kovikshamn för bryggmöte. Vädret var soligt men blåsigt och ingen värme. Först skulle vi gå husesyn i båtarna, bli fotograferade och sedan bjöds vi på korv och en lättöl.
KG:s båt fångade allas intresse. Bland många kluriga uppfinningar kan nämnas: Bommen har en ”rullgardinsfjäder” som rullar upp storen när man släpper på fallet. Stången i bommen som gör dirken överflödig. – Vindmätare.
Vidare extra hyllor här och där. – Ankarlinan som rullas upp på trumman. Beslaget som sitter på akterdäck och är fäst i ankarlinan. Ny dieseltank med 30 liters volym, och allt är i ett perfekt skick.
Steve visade upp sin vackert röda MS-20 ”Röde Orm”. Bland intressant extra utrustning märks peke, gasolkök, förenklat elsystem, mm.
Steves båt är en av de tidigaste byggena, segelnummer 28 och med MD1A.
Sedan en sväng ner i Stigs mycket välskötta MS-20. En modern kullaggrad kylvatten pump väntade på att bli monterad. Sedan ägnade vi oss åt trakteringen.
