Vårens bryggmöte på västkusten gick av stapeln onsdagen den 12 maj i Kovikshamn. Programmet innefattade en säkerhetsbesiktning av besiktningsman Rolf Kassman från Västkustens Båtförbund förutom sedvanligt båtprat. Medlemmen Gunnar Grimby hade välvilligt ställt sin båt MS 20 nr 256 till förfogande men fick p.g.a. uppdrag på annan ort representeras av sin son. Att intresset var stort visades genom att ett trettiotal åskådare fanns på plats varav 27 medlemmar i Eskadern.

Varvsägaren Per Olof Lidhall hade ”Sea Horse” hängande under truckgafflarna på kajen när besiktningen började. Rolf hade ingen fuktighetsmätare med sig men gick runt under båten och knackade försiktigt på undervattenskroppen för att lyssna sig till om några skador fanns i plasten. Så var icke fallet men påpekade att badstegen i uppfällt läge skall var nåbar från vattenytan genom t.ex ett rep. Han påpekade även att offeranoden skall finnas för katodiskt skydd av metallkonstruktioner ombord. Anoden som består av en zinklegering ”äts” upp under säsongen och måste ersättas ungefär vartannat år. Skalbildning mm på propellern undvikes genom att polera den alldeles blank före sjösättning.

Per Olof körde därefter fram trucken till kajkanten och sänkte ned båten så att relingen kom i nivå med kajkanten. Rolf steg ombord och började med att undersöka fastsättningen av knaparna. Dessa skall under däck ha brickor ovan muttern med en diameter av 3 ggr bultens diameter.

Nästa punkt var bränsletanken. Med tanke på dieselns låga flampunkt, ca 45-48 grader, skall tanken vara jordad för att eliminera risk för gnistbildning vid tankning. En ledning skall gå från påfyllningshål via bränslerenaren till motorblocket. Se vidstående skiss ! Tanken skall vidare ha en vattenavskiljare. Brandsläckaren skall finnas ombord och kontrolleras senast vart femte år.

För att förhindra ofrivilligt slag av rorkulten vid backning bör rodret ha ett roderstopp. Detta kan monteras på akterspegeln. Som ersättning vid roderhaveri kan man på varje sida om båten slänga ut rep med fastsatta spänner i och därigenom styra.
Använd alltid samma kvalitet på sammanhängande schacklar till ankaret, t.ex. rostfritt. Ankare skall alltid finnas ombord.
Genomföringarna för dränering av sittbrunnen skall under vattenytans nivå ha dubbla slangklämmor. Som säkerhet bör träpluggar finnas intill varje bordgenomföring för att kunna stoppa vatteninträngning om ventilen havererar. Rolf rekommenderade dessutom att byta ut bef. skjutventiler till kulventiler. En diskussion utbröt då om för- och nackdelar med de bägge ventiltyperna. Vidare bör en mekanisk länspump finnas ombord, helst fastsatt i något stuvningsutrymme med en utgående slang som når utsidan av båten.
Det påpekades att vi bör kontrollera storskotets infästning i durken. Här bör finnas dubbla muttrar på undersidan durken så att fästbulten inte gängar ur.
Rolf demonstrerade mycket tydligt brandfarligheten hos isoleringsmaterialet i motorrummet. Han bröt loss en liten bit av bef. material och fick med en tändsticka eld på detta för att visa hur lättantändligt det är. Hans klara rekommendation var att vi själva bör göra samma prov. Om vi får eld på isoleringen skall vi byta till nytt material klätt med al-folie på ena sidan och självhäftande på den andra.
Nästa åtgärd var att kolla bränsleslangar och se till att dessa är försedda med dubbla slangklämmor liksom kylvattenslangarna. Säkringarna bör sitta lättåtkomligt liksom en huvudströmbrytare. Strömbrytaren skall inte sitta i samma utrymme som batteriet. Anledningen är att vätgas bildas i batteriet och en gnista i strömbrytaren kan vålla explosion.
Viktigt är att köket oavsett bränsle har ordentligt flamskydd i form av utfällbara ”vingar” på sidorna.
Rolf konstaterade att båt under 7 m längd ej behöver ha lanternor men det är naturligtvis tillrådligt. Om icke måste ett vitt runtomlysande ljus finnas vid gång i mörker. Han påpekade även att livboj skall finnas ombord med en 15 m lång kastlina liksom en båtpärm med väsentliga uppgifter om båten.
Därefter steg Rolf i land och ägnade uppmärksamhet åt masten. Han fann inga bristningar i materialet men i den löpande riggen fanns ett kardel-brott i fockfallet och han rekommenderade ett omedelbart byte av wire. Därmed var den aktuella besiktningen klar i form av ett besiktningsprotokoll. Och vilket betyg fick ”Sea Horse”? Ja, det framgår av bilagda kopia. Uppfattningen allmänt var att det mesta av påpekandena även var giltigt för de flesta av närvarande medlemmars båtar. Vi fick oss nog en tankeställare var till mans och kvinns!

Bryggmötet avslutades med att samtliga vandrade upp till Bo Håkan Johanssons hus. Där fick vi oss till livs korv och bröd samt kaffe och god kaka förutom allt prat om M 20´s förträfflighet trots ibland bristande säkerhet. Avslutningsvis tackade Steve Dempe för att Rolf Kassman velat ställa upp helt utan kostnader för Eskadern och överlämnade som tack till honom en flaska sjörullad medicin för invärtes bruk Ett stort tack även till dagens värdar, Bo Håkan Johansson och Carl Gustav Derman, för ett väl genomfört möte liksom till Gunnar Grimby för lånet av båten. Nämnas kan även att för att få den fint glänsande ytan på båten använts bl.a. Buffer 2000 från Auto Smart

. Göran Falke

Tekniska mötet i Hasses sjöbod 23 oktober 2003

Egentligen vet man inte vad det är som gör att Marieholm 20-ägarna är så ivriga att veta mera – inte kan det väl vara tid och datum – ty trots att kallelsen innehållit uppgifter av kontroversiellt slag såsom dag, datum och tid – så kom dom ändå.

Det var medlemmar från Lysekil, från Marstrand från norra Halland och från Göteborg – alla kom de för att söka upp Lundbyhamnen och kajen där ”Ingo” ligger, ledda av marschaller och plakat. Som vanligt var det fullt av folk minst 25 personer, som trängdes bland linor, schacklar, rep och bottenfärger.

Kvällen började med att styrelsen informerade om senaste nytt, tog upp anmälningar till almanackan 2004, visade upp en halvmodell, som sänts som varuprov från Härnösand och Christer Westman, delade ut de nya vykorten som Claes och Leif fixat med hjälp av sitt företag, Carlaförlaget, i Lysekil.

 

.

Därefter blev det yrkesmässig demonstration av fallrepsknopar, vajersplits mm i ”Lennarts hörna” hos Hasses. Lennart själv var i toppform och visade hur man tar sig igenom de klurigaste vajrar med spik, så att man kan splejsa ihop vajer med halända. Ett sådant yrkesskickligt hopkommet storfall rör sig om en sex-sjuhundra kronor och då, garanterade Lennart, håller det för alla påfrestningar under lång tid.

Stumma av beundran samlades vi sedan runt avdelningen båtbottenfärger, där Per, som äger Hasses sjöbod, berättade om nya och gamla bottenfärger. Här hade många erfarenheter att delge varandra och sedan alla sagt sitt i ärendet blev det kaffe med bullar, som Björn och Steve hade ordnat med och Lars N antecknade alla, som ville förbeställa almanackan 2004. Claes tog in ”tävlingsbilder” och sade sig vara nöjd med mångfalden vad gällde motiv och uppfinningsrikedom.

Kvällen avslutades med att alla, som behövde någonting till sin båt lättade på plånboken och gjorde fördelaktiga inköp i butiken eftersom det var rea på allting.

Några gjorde inköp, trots att de inte behövde något av bara farten t ex ordföranden, som köpte skotskena mm till sin nyuppfunna skotbänk.

Så vandrade vi ut i förvinternatten – det var köldrekord i Göteborg den här dagen men vi tänkte på en kommande vår och sommar.

Det som gladde styrelsen mest av allt var att några , som frågat efter nästa möte och fått svaret – nästa möte är årsmötet i april – skakade på huvudet fällde upp rockkragen och muttrade – ”Det är alldeles för långt mellan mötena”-

Men så är det – man skall bara träffas när det är som roligast.

 

Teknikmöte hos Nils Malmgren-Båtepoxi oktober 2001

Den 16 oktober togs vi proffsigt emot av Gunnar och Johnny på Nils Malmgren-Båtepoxi för att få lite till livs om hur man dels förebygger/åtgärdar plastpest och om hur epoxi används till reparationer. 25 medlemmar mötte upp i höstmörkret.

 

Johnny inledde med att redogöra för olikheterna mellan dels polyesterplast kontra epoxi och dels skillnaderna mellan olika typer av glasfiberväv. Viktigt är hur de enskilda glasfibertrådarna är kemiskt behandlade för att ”vätas” bra av epoxi/polyesterplast.
En båt byggd i handupplagd glasfiberarmerad polyesterplast suger i sej mellan 5-10 viktprocent vatten under en säsong. Denna mängd vatten i laminatet försvagar det så mycket att bara 50% av dess ursprungliga hållfasthet finns kvar. Bara detta är en god anledning till epoxibehandling av skrovets våta yta. Epoxy suger bara till sej 0,5%.

Varför drabbas då vissa båtar av plastpest? Inget säkert svar finns men följande kan spela in; blandningsnoggrannheten på polyestern, glasfibermattans bindemedel och vätmedel, temperatur vid uthärdning, fuktighet vid bygget mm.
Underarbetet före epoxibehandling utförs på lite olika sätt beroende på om skrovet har plastpest eller bara ges en förebyggande behandling.  Ska skrovet bara ges en förebyggande behandling skrapas bottenfärgen bort med en lämplig skrapa och sedan kan man slipa med en oscillerande maskin för att få en jämn men ändå lite rå yta för bästa fäste av epoxin. Har man bara få plastpestblåsor kan man peta hål på dessa för hand. Kom i håg att alltid skölja rikligt med färskvatten.

Skrov som är svårt angripna kan blästras. En effektiv metod är ett kraftfullt högtryckstvätt-aggregat som utrustats för våt-blästring. Vanlig blästersand är bra att blästra med. Blästringen slår hål på blåsorna och ger en mycket rå yta. Spackling blir säkert aktuellt.

Man behöver inte epoxybehandla hela undervattenskroppen på en gång. Det går att ta en bit i taget. T ex SB år ett och BB år två.

Viktigt är att skrovet har torkat ut ordentligt innan behandling. Man mäter med en fuktmätare som är speciellt tillverkad för detta båt-ändamål. När värdet stabiliserats avgår ej mer fukt ur skrovet, klart för behandling. Det är viktigt att skrovet kan ”andas” även på insidan, bort med madrasser och bråte och öppna alla luckor.
Ett schema för plastpest-behandling kan alltså kortfattat se ut ungefär så här:

1. Tidigare upptagning på sensommaren. 2. Avlägsning av all bottenfärg in till gelkoten och bedömning av antalet blåsor. 3. Peta hål på alla blåsor och skölj noga. 4. Se till att skrovet kan andas även på insidan. 5. Vanliga åtgärder inför vintern men ingen presenning mot skrovet. 6. Mät fukten i skrovet med jämna mellanrum och anteckna. 7. Besök NM-Båtepoxi och handla upp det som behövs. 8. Följ NM-Båtepoxis instruktioner och behandla skrovet. 9. Bottenmåla. 10. Sjösättning.

För den som vill sätta sig in i ämnet rekommenderas varmt boken Plastbåtsvård – Underhåll och renovering av glasfiberskrov av Björn Peter Behrens, utgiven på Nautiska Förlaget.

Det är vidare viktigt att i ord och bild dokumentera sin epoxibehandling. En korrekt utförd behandling ger ett högre andrahandsvärde på båten och epoxibehandlingen syns ju inte under bottenfärgen.

Att använda epoxi till reparationer av t ex skrovet är en självklarhet anser man. Polyesterplast har inte de vidhäftande egenskaper som krävs vid en reparation. I övrigt liknar arbetssättet med epoxi det man brukar vid polyester. Epoxin har dock den trevliga egenskapen att inte tvärt bli oanvändbar i blandningskärlet. Verktygen rengörs även vid epoxiarbete i aceton.

Tänk på att alltid rengöra med acteton innan påläggning av epoxi. Epoxi kan nämligen inte lösa fett, inte ens ett fingeravtryck!

Vi tackar Johnny och Gunnar för en mycket givande och informativ kväll

Länk till Nils Malmgren AB På deras hemsida finns även intressanta epoxirelaterade länkar.

 

 

Bryggmöte i Tumlehed 10 juni 2003

En gråmulen tisdag samlades vi i båthamnen i Tumlehed till försommarens båtmöte. Det är alltid spännande att få se andras Marieholmare och alltid lika trevligt att träffa medlemar i förskingringen. Förväntningarna infriades; många trevliga ”gubbar” mötte upp och dessutom kunde vi beskåda en MS-20 i ett enastående fint skick. Allt renoverat/byggt av ägaren Lars Iggström. Inredningen har underkastats en totalrenovering där så mycket bytts ut och nykonstruerats att man nästan kan tala om en helt ny inredning .För att se bilder kan ni klicka HÄR.

Vi besåg även värdens (Björn H) MS-20 med MD6B. Båtens förreägare köpte den utan inombordare och monterade in den tvåcylindriga dieseln själv. Björn hade intressanta och fiffiga idéer som nämns på annat ställe på hemsidan. När vi skådat färdigt båtarna bjöds vi på korv med bröd och läsk och sedan kaffe med kaka. Det var lite kallt i blåsten och en och annan ångrade nog den lätta klädseln.

Ulf T från Ljungsbro informerade om viktigheten i ett klanderfritt elsystem avseende laddning av t ex dubbla batterier. Informationen var huvudsakligen riktad till dem med motorer som utrustats med växelströmsgeneratorer. Ulf hade även kopierat upp intressant information om moderna batteriladdare, Skyllermarks laddnings-system/kablar samt förslag på elsystem. Den intresserade kan även besöka Firma Skyllermarks Pressar AB.

Klockan gick allt för fort även detta båtmöte och det var dax att bryta upp. Vi tackar för ett trevligt båtmöte 2003.

 

Onsdagen 5 juni samlades vi i Lysekil för bryggmöte. Vädret var perfekt, soligt och
hur varmt som helst. 24 personer mötte upp och bjöds först båtsyn och sedan färska
räkor med tillbehör. Leif och Claes från Lysekil visade upp sina båtar. Leifs motorbyte
visades stort intresse. Han bytte redan 1983 från MD1A till Yanmar 2GM.

De flesta av besökarna tog tillfället i akt att syna båtarna noga.

Vid 21.30-tiden stävade vi så hemåt igen från en bryggträff som vi tack vare det fina vädret och den gemytliga stämningen, sent skall glömma.

Bryggmötet i Kullavik våren 2001

När alla kommit traskade vi ut på bryggorna för att göra studiebesök ombord på välskötta båtar. Görans gröna AC-20 var välskött och fin, en hel del praktisk extrautrustning fanns monterad.

Nerdragna fall, rullfock och peke.

Sedan bar det ner i Hasses fina MS-20, mycket att titta på även här. Lazy Jacks, peke mm.

På bryggorna fanns även många andra M-20 att titta på. Ägarna är utsatta för idoga värvningsförsök.

När vi studerat båtarna kördes vi med taxibåt till lokala båtklubbens klubbstuga. Räkor, smör, bröd och pilsner dukades fram och sedan diskuterades allt från grundstötningar till propellrar.

Aptiten var det inget fel på, snart var räkorna slut.

Utrustningsmöte på Proctor

En kulen oktoberkväll samlades vi i Henån på Proctor Mast & Rigg där Nisse med fru tog emot oss på ett vänligt och proffsigt sätt. Vår ordförande hälsade oss alla välkomna och sedan tog Nisse över.

Master och rigg är en hel vetenskap, Nisse gjorde sitt bästa för att reda ut begreppen. Vi fick en ordentlig instruktion i skötsel av mast och rigg.

Några saker som vi fick lära oss var: På en talurit-pressning som är riktigt utförd ska retur-vajern sticka upp lika många mm som vajerns diameter. Livslängd på stående riggen beräknas till 10-15 år. Rostfria ögle-ändstycken är att föredra framför talurit-pressningar. Fock- och storfall av vajer/lina kan med fördel bytas till enbart lina av Dyneema-typ, 6mm:s räcker. Mellan mastens aluminium och rostfria beslag läggs zinkkromat-pasta som motverkar korrosion. Var man får borra i masten för att den inte ska försvagas för mycket mm.

I halvtid bjöds på ostfrallor med gott kaffe, sedan körde Nisse på ett tag till. Han gick bl a igenom olika typer av linor till skot och fall. Alternativ till dirk / kick. Läs mer i M-20:an nr 7.

Teknikmöte hos Akita oktober 2000

En dynastart är en kombinerad startmotor och generator som styrs av en kombination av startrelä och laddningsregulator. Den genererar likspänning och är ganska så känslig för hur mycket effekt man tar ut ur den.

En rekommendation är att ha ett 60 Ah batteri inkopplat, inte med högre kapacitet för då överbelastar man generatorn och den bränner. Man bör av samma anledning inte ha två batterier inkopplade samtidigt..

Behöver du mycket ström så kan man montera in en växelströmsgenerator på motorn men den bör ha en brytare så att den inte börjar ladda förrän motorn har startat, annars så överlastar man dynastarten och motorn startar inte.

Erfarenheter

Ett vanligt fel är utslitna kolborstar, ganska enkla att byta. De är fyra till antalet och generatorn måste demonteras för att komma åt de undre. Var försiktig med anslutningarna vid demonteringen och montereringen så att de snurrar med när man lossar kabeln.

Ett annat vanligt fel är i relät, där finns en säkringstråd inlödd och denna går av ibland och måste bytas, man kan löda ut två  kablar och sätta dit en hängsäkring så fungerar det.

Ett tredje vanligt fel är att dynastarten blir överhettad och gett upp, detta är tyvärr slutet för den. Men hav förtröstan. Akita har nya! Italienska med relä till mycket lägre pris än Bosch orginal.

Dynastarten är inte förtjust i saltvattnen eller fukt i saltvatten eller fukt i allmänhet. Detta drabbar öppna motorbåtar mest. Dynastarten rostar och lagren oxiderar ihop. Om du mot förmodan skulle få saltvatten på dynastarten , låt Akita renovera den åt dig.

Marieholm 20 eskadern tackar Akita för att vi fick komma och hälsa på.

Onsdagen den 8 juni samlades vi i Kovikshamn för bryggmöte. Vädret var soligt men blåsigt och ingen värme. Först skulle vi gå husesyn i båtarna, bli fotograferade och sedan bjöds vi på korv och en lättöl.

KG:s båt fångade allas intresse. Bland många kluriga uppfinningar kan nämnas: Bommen har en ”rullgardinsfjäder” som rullar upp storen när man släpper på fallet. Stången i bommen som gör dirken överflödig. – Vindmätare.

Vidare extra hyllor här och där. – Ankarlinan som rullas upp på trumman. Beslaget som sitter på akterdäck och är fäst i ankarlinan. Ny dieseltank med 30 liters volym, och allt är i ett perfekt skick.

Steve visade upp sin vackert röda MS-20 ”Röde Orm”. Bland intressant extra utrustning märks peke, gasolkök, förenklat elsystem, mm.

Steves båt är en av de tidigaste byggena, segelnummer 28 och med MD1A.

Sedan en sväng ner i Stigs mycket välskötta MS-20. En modern kullaggrad kylvatten pump väntade på att bli monterad. Sedan ägnade vi oss åt trakteringen.