I mastfoten finns en längsgående sprint på vardera sidan. I denna sitter nu block fast som leder linan till ett däcksblock med plats för två skivor. Däcksblocket sitter fastskruvat i mastbalken och vinklar av linan mot sittbrunnen. Genomgången i ”sprayood-balken” består av 16 mm fastlimmat elektrikerrör av plast och linan fortsätter till en avlastare som är fastbultad. med genomgående bult i rufftaket. För storfallet finns också en mindre vinsch monterad efter avlastaren.
På min båt, nr 629, har jag två genomgångar på vardera sidan om ruffluckan. På babordssidan finns dirk och storfall. På styrbordssidan finns lina till kicktaljan samt, en tunn lina som sitter fast i översta travaren i storseglet och löper genom samtliga travare. Med denna kan man snabbt dra ned storen efter att man släppt upp avlastaren till storfallet. Görans skiss /fixa länk/
Med rullgenua och storseglet arrangerat på detta sätt behöver ingen i besättningen upp på däck för att ändra segelsättningen.
Mats ankararrangemang med Breeze-ankare, NOA-hållare och Ankarolina. Medlem #97
Man ser många M-20 med mantågsstöttor som placerats enligt instruktionsboken . Det är nog bra men har man för- och akter pulpit monteras stöttorna enligt följande: Mittre stöttan placeras så den precis INTE skymmer sidolanternan, dvs lite bakom lanternan. De andra stöttorna monteras mitt emellan mittre stöttan och pulpits. Mantågsstöttornas fötter (6 st) består av fyra raka och två vinklade. De två vinklade placeras akterut och så vända att stöttan pekar från båten. Eller snarare pekar stöttan då rakt upp.
Akterskeppet på Ulfs MS-20 Klara. Många intressanta detlajer. Medlem #58
Ingvar H har ordnat en fin sittplats på akterpulpiten. Medlem #52
Mats ankararrangemang med Breeze-ankare, NOA-hållare och Ankarolina. Medlem #97
Mantågsnät
Stig H har en stång i aktern där han har moterat vindmätare och solpanel.
En fiffig stävstege byggd av standard delar. Medlem # 131
En targabåge med mervärde har medlem # 37 ordnat. Även en rejäl stege till höger.
En stege så att man lätt kan ta sig upp i båten är en viktig säkerhetsdetalj. Flera av våra båtar har haft stegar som är svåra att nå från vattnet, med smala fotsteg och inget bra grepp för händerna. Här är exempel från medlemmar som har bytt på stegar på sina båtar.
Lars L har tillverkat en bad- och räddningsstege.
Lars stege akterifrån.
En annan stege Medlem #22
En fiffig stävstege byggd av standard delar. Medlem # 131
Badstegen
De flesta av våra båtar är utrustade med en badstege i aktern. Den som finns på min AC är nedfällbar och går ner ca 45 cm under vattenytan. Aktern lutar utåt i överkant med ca 11 graders lutning och är ca 50 cm hög ovan vattenlinjen. Ovanför relingen är monterad en akterpulpit med en höjd av 45 cm, också den med samma lutning utåt.
Att klättra upp för stegen går bra tills man kommer i brösthöjd med akterpulpitens överkant. Så långt kan man hålla sig i akterpulpit. Men sedan? Vad blir nästa hållpunkt? Akterstag eller uppfälld rorkult?
Rent statiskt befinner sig kroppens tyngdpunkt ca 40 cm utanför båtskrovet med kroppen i 11 graders utåtriktad lutning. Det gäller nu att föra denna tyngdpunkt förbi pulpiten och in i sittbrunnen, d.v.s. en vågrätt förflyttning av ca 1 m. Detta utan att, om möjligt, behöva lyfta tyngdpunkten vertikalt
På en MS eller S kan en vig badare krypa under pulpiten och på detta vis åla sig upp i det torra. Men har någon försökt att göra samma sak med genomblöta kläder vilket ökar kroppens tyngd avsevärt? Än svårare är det på en AC då det aktre rufftaket minskar kryputrymmet under pulpiten. Enda lösningen blir att ta sig upp i sittbrunnen över pulpiten.
Ju lägre höjd på pulpiten desto enklare blir den vågräta tyngdpunktsförskjutningen. Men samtidigt vill jag ju greppa pulpiten med händerna för att klättra uppåt. Då bör den ligga högt!
Kravet är m.a.o. en hög och samtidigt en låg akterpulpit.
Lösningen för mig blev att låta göra ett U i akterpulpiten med den undre delen så nära relingslisten som möjligt. Fästet av den vertikala stången blir kvar. Ingen försvagning av pulpiten kan förmärkas. ”Hålet” som blir resultatet täcks igen av badstegen i uppfällt läge.
Den svåraste delen av mitt arbete blev att montera av och på pulpiten. Själva svetsarbetena överlät jag till ”Reparatören” i Fiskebäck att göra i trygg förvissning om ett väl utfört arbete. Under den gångna sommaren har min fru och jag utan några svårigheter använt stegen vid badande från båten. Att testa konstruktionen med våta kläder har ännu ej blivit aktuellt, men kanske till nästa sommar!?
Man börjar med att göra en skiss på ett A-4 rutat papper med några böjar som ett yxskaft ungefär. Materialet är mahogny och tjocklek 50 mm. Längd enligt orginalet. Höjd ca 140 mm. Man kan också använda smalare virke och limma på en bit för det stora huvudet för anslutning till rodret.
Så är det dags att hyvla ner ämnet till rätt mått att passa i roderhuvet. Nu gäller det att rita på en rorkult på plankan. Börja med cirkeln på 145 mm för huvudet i ena ändan. Klädd sedan ämnet med 25 mm breda taperemsor kant i kant att rita formen på rorkulten och lättare kunna justera denna till önskad form. Nästa moment är att såga ut den avsmalnande rorkulten med en figursåg och komma ihåg tillägg för ”krage och knopp” för handtaget. Med en 2-hands spånhyvel justerar man formen eller annat lämpligt verktyg.
Sedan är det dags att hyvla ämnet ovalt. För att fixa detta får man rita en linje på varje sida om hörnen – en finger får fungera som strykmått. Nu har ämnet blivit 8-kantigt efter hyvling. Samma procedur igen och rorkulten är 16-kantig. Med tillgängliga verktyg formas den nu oval.
Nästa steg blir lite roligare. För att få fram spiralskärningen tejpar och lindar man ämnet med en kant utgående från huvudet enl. bild. När man har lindat ett varv får man ha koll på att man har ca 75 mm mellanrum för 3 tejpremsor d.v.s. rorkulten blir 4-slagen. Den första tejpen får man lossa, justera och trycka till igen åtskilliga gånger. Den andra tejpremsan får utgå från nästa hörne på huvudet och ligga kant i kant med den första tejpen. Detta jobb är lite pilligt – ibland kryper tejpen upp på varandra och ibland blir det en glipa.
Sedan fyller man i med en blyertspenna i skarvarna för att jämna ut linjen. Med ett fintandat bågfilsblad sågas sedan ett spår på 1-2 mm djupt i blyertslinjen mellan de fyra tejpremsorna och tejpen borttages. Nu är det dags för skarpa verktyg. Med kniv eller stämjärn skär man ner mot sågspåret från båda håll, först V-form sedan lite rundad kant. Ytterligare en omgång med bågfilsbladet till 4 mm djupt och skära ner till det nya djupet. Hela tiden får man ha koll så man alltid skär i medträ. Sedan återstår slipning med sandpapper smärgelband i smala remsor.
Slutligen lackning; första gång med trettio procent inblandning av lacknafta. Vattenslipning efter andra strykning sex till sju gånger.
Med den nyinköpta båten – S20 – följde en förkortad originalrorkult med förlängningshandtag. Arrangemanget fungerade väl, men att kunna släppa rodret för en kort stund vore tilltalande. Gummilina med mittögla och ändkrokar som fästes i akterpulpit blev första steg mot målet att kunna släppa rodret för en kort stund med bibehållen kurs. Det fungerade inte till belåtenhet. Vad göra? Inspiration söktes på Internet och efter idogt letande började det klarna.
Notera den fiffiga infällningen av roderlåset
Ett roderlås från Aronowitsch Lyth inköptes i en närbelägen båttillbehörsaffär. Skruvhål i den gamla rorkulten visade att där hade det suttit ett dylikt roderlås tidigare, monterat på undersidan. Detta förklarade också beslagen på sittbrunnssargens akterkant. Nå, hur ville jag nu ha det? Här var det hemslöjd som gällde. De två första exemplaren blev ”robusta doningar” med den päronformade friktionsbromsen inbyggd, detta för att ge den ett visst skydd mot yttre åverkan. De fungerade väl, men var ingen fröjd för ögat, all- deles för bastanta. Det tredje exemplaret -det nuvarande- gjordes av kvistfri furu som limmats ihop. Mått togs från ritningen på Eskaderns hemsida.
Den päronformade friktionsbromsen fälldes in i rorkultens främre raka del, liksom en linlöpare, tillverkad av ek. Delen som monteras mellan de rostfria roderbeslagen utformades på så sätt att rorkulten inte tar i sittbrunnssargen. Ytbehandlingen består av sex lager fernissa. Denna rorkult har användas säsongen 2011. Rorkultsförlängaren av 10mm aluminiumrör fästes till rorkulten via en vinkellänk (Biltema art.nr. 87-246) som gängas i en i rorkulten ilimmad blindnitsmuttter Avståndet från lodlinjen genom fästhålet, till ”stoppklacken” anpassas på så vis att rorkultens undersida går väl fri från sittbrunnssargen. Fortsättning kanske följer….
