Kategori: Däck och brunn

Att byta badstege eller kanske man skall säga räddningsstege? – För det är viktigt att kunna ta sig upp i båten om man själv eller någon i besättningen har ramlat i. De flesta av våra båtar har en stege, men många är små och man blir inte precis smidigare med åren.

Man kan specialbeställa en stege men det finns en på marknaden som heter BUTT 75 och den monterade jag förra våren:

På den tidigare modellen gick det att flytta stödbenen. Claes t.ex. flyttade ena stödbenet annars hade skruvarna gått in vid ”bordläggningen”. Men på nya BUTT stegen är stödet fastsvetsat. Så här löste jag det::
Jag flyttade stegen närmare rodret, samtidigt höjde jag upp den med hjälp av två klossar. Klossarna är gjorda av flera lager marinplywood som limmats ihop och fasats av. Det är viktigt att man testar så att rodret går fritt.
Jag är nöjd resultatet, men skulle jag göra om det så skulle jag ha höjt upp den lite till; för den sätter sig lite på häcken när man går för motor och då går stegen ner i vattnet och bromsar.
Tänk på att Du skall kunna fälla ner stegen om man själv ligger i vattnet. Jag har löst det med att bara ha det ena plastlåset på och  så har jag en tunn tamp från ett av de fasta stegen som hänger i en båge upp till de översta uppfällda steget, så att nederdelen av bågen hänger i ca 2 dm över vattenytan . Flera exempel på stegar finns längre ner på denna sidan: https://marieholm20.com/?p=1161

Här kommer några smarta lösningar, bläddra i inlägget och se om det är något Du kan ha nytta av.

Man ser många M-20 med mantågsstöttor som placerats enligt instruktionsboken . Det är nog bra men har man för- och akter pulpit monteras stöttorna enligt följande: Mittre stöttan placeras så den precis INTE skymmer sidolanternan, dvs lite bakom lanternan. De andra stöttorna monteras mitt emellan mittre stöttan och pulpits. Mantågsstöttornas fötter (6 st) består av fyra raka och två vinklade. De två vinklade placeras akterut och så vända att stöttan pekar från båten. Eller snarare pekar stöttan då rakt upp.

En stege så att man lätt kan ta sig upp  i båten är en viktig säkerhetsdetalj. Flera av våra båtar har haft stegar som är svåra att nå från vattnet, med smala fotsteg och inget bra grepp för händerna. Här är exempel från medlemmar som har bytt på stegar på sina båtar.

Badstegen

De flesta av våra båtar är utrustade med en badstege i aktern. Den som finns på min AC är nedfällbar och går ner ca 45 cm under vattenytan. Aktern lutar utåt i överkant med ca 11 graders lutning och är ca 50 cm hög ovan vattenlinjen. Ovanför relingen är monterad en akterpulpit med en höjd av 45 cm, också den med samma lutning utåt.

Att klättra upp för stegen går bra tills man kommer i brösthöjd med akterpulpitens överkant. Så långt kan man hålla sig i akterpulpit. Men sedan? Vad blir nästa hållpunkt? Akterstag eller uppfälld rorkult?

Rent statiskt befinner sig kroppens tyngdpunkt ca 40 cm utanför båtskrovet med kroppen i 11 graders utåtriktad lutning. Det gäller nu att föra denna tyngdpunkt förbi pulpiten och in i sittbrunnen, d.v.s. en vågrätt förflyttning av ca 1 m. Detta utan att, om möjligt, behöva lyfta tyngdpunkten vertikalt

På en MS eller S kan en vig badare krypa under pulpiten och på detta vis åla sig upp i det torra. Men har någon försökt att göra samma sak med genomblöta kläder vilket ökar kroppens tyngd avsevärt? Än svårare är det på en AC då det aktre rufftaket minskar kryputrymmet under pulpiten. Enda lösningen blir att ta sig upp i sittbrunnen över pulpiten.

Ju lägre höjd på pulpiten desto enklare blir den vågräta tyngdpunktsförskjutningen. Men samtidigt vill jag ju greppa pulpiten med händerna för att klättra uppåt. Då bör den ligga högt!

Kravet är m.a.o. en hög och samtidigt en låg akterpulpit.

Lösningen för mig blev att låta göra ett U i akterpulpiten med den undre delen så nära relingslisten som möjligt. Fästet av den vertikala stången blir kvar. Ingen försvagning av pulpiten kan förmärkas. ”Hålet” som blir resultatet täcks igen av badstegen i uppfällt läge.

Den svåraste delen av mitt arbete blev att montera av och på pulpiten. Själva svetsarbetena överlät jag till ”Reparatören” i Fiskebäck att göra i trygg förvissning om ett väl utfört arbete. Under den gångna sommaren har min fru och jag utan några svårigheter använt stegen vid badande från båten. Att testa konstruktionen med våta kläder har ännu ej blivit aktuellt, men kanske till nästa sommar!?

Riktning på original rorkult MS-20

rorkult-original

Bra stopp och ett hackbräde

Med den nyinköpta båten – S20 – följde en förkortad originalrorkult med förlängningshandtag. Arrangemanget fungerade väl, men att kunna släppa rodret för en kort stund vore tilltalande. Gummilina med mittögla och ändkrokar som fästes i akterpulpit blev första steg mot målet att kunna släppa rodret för en kort stund med bibehållen kurs. Det fungerade inte till belåtenhet. Vad göra? Inspiration söktes på Internet och efter idogt letande började det klarna.

Ett roderlås från Aronowitsch Lyth inköptes i en närbelägen båttillbehörsaffär. Skruvhål i den gamla rorkulten visade att där hade det suttit ett dylikt roderlås tidigare, monterat på undersidan. Detta förklarade också beslagen på sittbrunnssargens akterkant. Nå, hur ville jag nu ha det? Här var det hemslöjd som gällde. De två första exemplaren blev ”robusta doningar” med den päronformade friktionsbromsen inbyggd, detta för att ge den ett visst skydd mot yttre åverkan. De fungerade väl, men var ingen fröjd för ögat, all- deles för bastanta. Det tredje exemplaret -det nuvarande- gjordes av kvistfri furu som limmats ihop. Mått togs från ritningen på Eskaderns hemsida.

Den päronformade friktionsbromsen fälldes in i rorkultens främre raka del, liksom en linlöpare, tillverkad av ek. Delen som monteras mellan de rostfria roderbeslagen utformades på så sätt att rorkulten inte tar i sittbrunnssargen. Ytbehandlingen består av sex lager fernissa. Denna rorkult har användas säsongen 2011. Rorkultsförlängaren av 10mm aluminiumrör fästes till rorkulten via en vinkellänk (Biltema art.nr. 87-246) som gängas i en i rorkulten ilimmad blindnitsmuttter Avståndet från lodlinjen genom fästhålet, till ”stoppklacken” anpassas på så vis att rorkultens undersida går väl fri från sittbrunnssargen. Fortsättning kanske följer….

Hälsningar från Bengt A / medlem nr. 14