Det blir inte alltid som man tänkt sig En riktigt fin sommardag, fredagen den 1 augusti 2008, skulle min fru och jag segla från Kullavik till Krokholmen för att delta i ett seglarläger. Vi hade provianterat och stuvat under dagen. På eftermiddagen var vi klara och lämnade hamnen i solsken och mycket svag vind. Vi gick för motor och räknande med att gå så hela vägen, cirka 28 sjömil. Efter drygt en timme hörde jag ett konstigt ljud och jag lokaliserade det till motorn. När jag öppnade och tittade efter såg jag att det var ventilkåpan som lossnat.
Jag lyfte på kåpan och förstod att det var den lite ovanliga ”bulten” som höll fast locket som gått av. Inuti var allt svart av tjock olja. Jag stängde av motorn, hissade segel och satt kurs tillbaka mot Kullavik. Samtidigt ringde jag upp till seglarlägret på Krokholmen och meddelade att vi inte kunde komma. Jag fick uppmaningen att ringa Sjöräddningen, där jag är medlem, men det ville jag inte. Vi hade ju med oss både mat och fika. Vi seglade hem till Kullavik i den ytterst svaga vinden. Det tog lite mer än tre och en halv timme. När vi var strax utanför hamnen kom en motorbåt och frågade om de skulle dra oss in hamn. Även om det egentligen inte behövdes svarade vi, Ja tack.
På måndagen åkte jag till Volvo Penta som hänvisade mig till MITAB. Där visade jag upp den trasiga bulten och de sade att det var en beställningsvara och att det skulle ta cirka fem dagar tills den fanns på plats. Efter en vecka åkte jag tillbaka och frågade efter min bultskruv, men jag fick meddelandet att Volvo inte tillverkade den längre.
Besviken åkte jag hem och under de kommande dagarna åkte jag runt till ett par mekaniska verkstäder, smeder med mera och undrade om de kunde tillverka en åt mig. Jo, det kunde de, men kostnaden skulle bli alltför stor. Jag började bli förtvivlad och ringde till sist hem till min fru och bad henne gå ner till Kullaviks Båtvarv
som ligger granne med oss för att fråga om råd. Efter tio minuter ringde hon tillbaka och undrade varför jag hållit på så många dagar med ett så enkelt problem. Hon stod nu med en, visserligen begagnad men fullt funktionsduglig, bult i sin hand. Varvsägarna Ola och Dan hade en likadan motor ståendes i verkstaden och min fru hade fått en hel bult av dem. Nu har det ju fungerat ett par år med den ”nya” begagnade delen och jag hoppas att den håller ett par år till.
Ingemar och Britt-Marie Nordlund
MS 20 #190