Eskadersegling med fyra båtar och åtta gubbar.
Håskö, en alldeles förtjusande liten skyddad hamnanläggning – N58 15’ 10” E16 54’ 43” –
blir samlings- och startpunkten för vår första eskadersegling i Gryts skärgårds ö- och stenrika farvatten. Ett flertal upplagda ”tjugor” i Arkösundsområdet fick en inbjudan till eskadersegling tejpad på akterspegeln kort efter årets islossning. Många anmälde sitt intresse att deltaga, men en samtidig traditionell golftävling i Arkösund, ett motorhaveri och en tidsbrist decimerade den föranmälda armadan till en liten flotta om fyra båtar, SVEA, DALRIADA, COMPASS ROSE och LEE CHONG och åtta gubbar.
Syftet med vår första eskadersegling är att bekanta oss med varandra och våra ”Ögonstenar”, med andra ord ett socialt event, bl.a. öppet för medlemmar och potentiella medlemmar i Marieholmseskadern.
För egen del (DALRIADA) blev det nära fyra timmars motorgång i en stävrät och envis motvind på fritidsbåtarnas E4 Arkösund – Håskö. Besättningen på Compass Rose har däremot en behaglig segling från hemmavistet i trakten av Fyrudden.
Herr eskaderchef och initiativtagare, Peter Gromer, ligger väl förtöjd med sin gula SVEA och välkomnar oss i det fagra skärgårdslandskapet. Efter övliga hälsningsceremonier och inspektion av båtarna blir det bastu, grogg och vila innan kvällens grillparty med gemyt och skrovlig men inte oangenäm allsång.
Följande morgon sätts kursen mot Häradsskär efter det att en för säsongen vanlig störtskur passerat. Paraden med ”Tjugor” väcker stort intresse från alla i viken uppankrade flytetyg av större format med varjehanda nationella flaggor därbak. Silence is Golden sägs det, och därför nämner jag inte den lilla plötsliga malör som uppstod då paraden passerade genom ett litet sund. Förhoppningsvis hade alla tidigare nyfikna betraktare återgått till sysslor på och under däck.
Stävandes mot öppen horisont för motor siktas så småningom den rödmålade och ståtliga Heidenstamfyren på Häradsskär. Vi radar upp oss på led och nosar försiktigt förbi stenrösen på var sida om den något suddiga enslinjen som leder in i den gamla lotshamnen.
Skribenten tänker på när han senvintern 2010 senast besökte Häradskär på långfärdsskridskor. Isförhållandena var ganska dåliga med mjuk snöis och vi letade oss fram utefter iskanten där överspolningen skapat en ganska smal strimma med hyfsad is.
Väl förtöjda möter öns ”styresman” sjökapten Kenneth Magnusson, barnfödd på ön och till vardags befälhavare på Sjöfartsverkets Fyrbyggaren. Kenneth guidar oss på ön och upp i fyren, som fortfarande klipper i mörkret, och berättar om forna tider på Häradsskär, där hans far var verksam som lots.
Heidenstamfyren eller Heidenstammaren är en svensk fyrkonstruktion där man reser ett järntorn som stagas av rör. Rören snedsträvas sedan av stålbalkar och vajrar. Inuti järntornet finns en spiraltrappa för att man enkelt ska komma upp till lanterninen och lodet till fyrautomatiken. Innan fyrarna elektrifierades så drevs linserna till fyrlampan av ett urverk med lod som drogs upp en eller flera gånger per dag.
Idén med konstruktionen var att få en snabbyggd fyr med lätta byggdetaljer för att kunna ta i land delarna på svåråtkomliga öar och skär. Dessutom är fyren lätt att plocka ner för att kunna omplaceras vid behov.
Heidenstamfyren fick sitt namn av konstruktören Gustav von Heidenstam och har idag blivit en välbekant syn runt Sveriges kust, till exempel Kapelludden, Pater Noster, Måseskär, Utklippan, Sandhammaren, Svenska Högarna, Väderöbod (riven 1970), Rödkallen och Sveriges högsta Heidenstammare Pite-Rönnskär på 37 meter.
I den gamla lotsutkiken, med nytt och tätt tak, begås om aftonen kräftskiva medvälväxta och välsmakande kräftor fångade i sjön Yxningen i trakterna av Gusum. LEE CHONG har tidigare på morgonen varit inne i Fyrudden och hämtat försändelsen med kräftor.
Sångarglädjen med Taube på repertoaren – givetvis – studsar under takstolarna i den gamla lotsutkiken. Här finns kanske embryot till en Eskaderkör, vem vet. Vi tyckte att det lät bra. Huruvida öns övriga gäster uppskattade skönsången har vi ingen kunskap om. Då vi påföljande morgon näckade i hamnbassängen innan avfärd konstaterades att både fyr, lotsutkik och övriga byggnader föreföll vara intakta. Under hand bär det åter mot fastlandet för hissade segel med god vind. Var och en far till sitt efter en mycket lyckad premiär. Förutsättningar finns för att denna trevliga umgängesform får en fortsättning med god anslutning 2012 hälsar
Eskaderreportern DALRIADA/Erik Hammarström