Med den nyinköpta båten – S20 – följde en förkortad originalrorkult med förlängningshandtag. Arrangemanget fungerade väl, men att kunna släppa rodret för en kort stund vore tilltalande. Gummilina med mittögla och ändkrokar som fästes i akterpulpit blev första steg mot målet att kunna släppa rodret för en kort stund med bibehållen kurs. Det fungerade inte till belåtenhet. Vad göra? Inspiration söktes på Internet och efter idogt letande började det klarna.
Ett roderlås från Aronowitsch Lyth inköptes i en närbelägen båttillbehörsaffär. Skruvhål i den gamla rorkulten visade att där hade det suttit ett dylikt roderlås tidigare, monterat på undersidan. Detta förklarade också beslagen på sittbrunnssargens akterkant. Nå, hur ville jag nu ha det? Här var det hemslöjd som gällde. De två första exemplaren blev ”robusta doningar” med den päronformade friktionsbromsen inbyggd, detta för att ge den ett visst skydd mot yttre åverkan. De fungerade väl, men var ingen fröjd för ögat, all- deles för bastanta. Det tredje exemplaret -det nuvarande- gjordes av kvistfri furu som limmats ihop. Mått togs från ritningen på Eskaderns hemsida.
Den päronformade friktionsbromsen fälldes in i rorkultens främre raka del, liksom en linlöpare, tillverkad av ek. Delen som monteras mellan de rostfria roderbeslagen utformades på så sätt att rorkulten inte tar i sittbrunnssargen. Ytbehandlingen består av sex lager fernissa. Denna rorkult har användas säsongen 2011. Rorkultsförlängaren av 10mm aluminiumrör fästes till rorkulten via en vinkellänk (Biltema art.nr. 87-246) som gängas i en i rorkulten ilimmad blindnitsmuttter Avståndet från lodlinjen genom fästhålet, till ”stoppklacken” anpassas på så vis att rorkultens undersida går väl fri från sittbrunnssargen. Fortsättning kanske följer….
Hälsningar från Bengt A / medlem nr. 14
